alviinas.blogg.se

Är inne i en svacka just nu, inte bara med stallet utan med allt, vänner, familj och alla runt om mig. Har hela tiden varit för snäll, aldrig sagt ett knyst för att jag inte orkar med tjafs, bråk och att få skiten i slutändan fast jag vetat att det inte varit mitt fel. Men nu räcker det för min del, har varit såhär allt för länge och äntligen kan jag säga ifrån. Är faktiskt inte mer än människa och orkar inte ta hur mycket som helst, till slut kommer man till en gräns när det blir för mycket. Och tydligen så klarar jag mig bättre utan vissa personer i mitt liv som jag inte ens har kontakt med idag, folk som drar för mycket negativ energi går faktiskt att leva utan har jag insett. 

Det ända ljusa jag ser i allt mörker jag lever i just nu är faktiskt min kära mamma och de personer som bryr sig o ställer upp till hundra procent. Och för att inte glömma min underbara häst/bästa vän, han ger mig motivation till att må bra igen och komma igång med det vi är bra på. Nu har han vilat i lite över en vecka pga allting som hänt, bilolycka, ont i nacke, för mycket jobb, bråk, ångest och kommer inte ens ihåg sist jag åt en ordentlig måltid. Nu ligger jag pga allt det där i 40 graders feber och kan inte resa mig. Antar att min kropp säger ifrån..

Imorn ska jag i vilket fall krama om min häst, spelar ingen roll hur dåligt jag mår, måste få lukta lite på min andra hälft. Har självklart varit o pysslat om honom varje dag förutom igår och idag eftersom jag är så pass sjuk, men har inte haft orken till att rida.